Den ryska kanalen RT blev nyligen kritiserad för att gå i Kremls ledband av amerikaner som hävdade att de talat med före detta medarbetare på RT. RT:s svar var att de inte kunde talat med före detta medarbetare eftersom RT låter Kreml ta hand om de som slutar. Se det som inspiration. Förövrigt är kritik mot presenter generellt en signal på att du ger för bra presenter, inte för dåliga. Vill du prompt ge henne något. Plocka en blomma i gräsmattan eller köp en kola på pressbyrån. Det skickar inte samma vibbar av att du anstränger dig för mycket och är ändå en present.
Hon må tycka vad hon vill så länge du har din ståndpunkt klar för dig. Nackdelen med att konfrontera respektlöst beteende är att om du är i en ansträngd relation riskerar det bli många konfrontationer och tillsägelser vilket inte kommer göra relationen lyckligare. Dessutom tycker många att det är svårt att konfrontera utan att hetsa upp sig eller låta sig dras in i en diskussion. Ett alternativ är att retas med henne istället. Säg något vitsigt och gärna lite absurt. Exempelvis skämtsamt "men, det här är ju pinsamt, det är ju min älskarinnas bukett, låt mig gå ut i bilen och hämta din", le och gå och gör något annat. Tekniken kallas agree and amplify (googla gärna för bättre exempel) och så länge du lyckas skämta bort det på ett retsamt sätt utan att verka arg eller sur är det en väldigt bra teknik. Det är avväpnande, avfärdande och sätter dig i situationen att du retas med henne (dvs är högre i status), målet är att hon också ska skratta. Agree and amplify fungerar förresten i storpolitiken också.
Mycket kan ha hänt sen dess. Och en persons upplevelser är inte samma som en annans. Det har nu, i och med deras pågående rättegång, även läckt ännu ett ljudklipp på när Amber erkänner att hon boxade Johnny i ansiktet vid ett annat tillfälle. Det har dock även läckt sms från Johnny som visar på att han har velat skada henne, men ingenstans i ljudklippen eller smsen finns det bevis på att han har skadat henne. Rättegången har precis börjat så tyvärr är nog det här bara the tip of the iceberg. Skönt tack och hej nu har jag fått skriva av mig om detta intrång på offentliga personers privatliv. Hur tänker ni? Hur känner ni?? // Michelle
I Expressen kunde man idag läsa om konvertiten och flygvärdinnan Sara Hedlund som känner sig kränkt för att hon inte får bära slöja annat än när flygplanet står på marken. Hon känner sig så kränkt av att inte få åtlyda Allahs påbud om hijab att hon nu har varit sjukskriven i två veckor. Kanske hon skulle tänka på att skaffa ett annat jobb om hon skall inta en så strikt hållning, hon torde ju inte heller kunna servera alkoholhaltiga drycker till passagerarna, inte skaka hand med dem när de kliver på flygplanet, ja helst inte heller titta de manliga passagerarna i ögonen alls. Som sagt med detta ville jag bara visa att detta med var man får och inte får göra i islam sällan följs till punkt och pricka och därför bör man kanske inte heller gnälla så förbaskat mycket över sin hijab.
Lite så tänker jag om kommentaren jag fick, inte kan det varit exakt det som skrevs som menades, eller? Ibland blir jag rädd sådär i efterhand att en felsägning (men inte en helt uppenbar sådan) som går av bara farten ska sätta sår hos andra. Rädd att inte vara den förebild jag önskar, fullt ut. Jag vill bryta normer men ändå så har ju även jag formats av samhället och dess rådande struktur. Å andra sidan vet jag att mina värderingar är tydliga och jag tror såhär: är man medveten och självkritisk så ska det nog ordna sig tillslut. Den primära huvudsaken må ända vara att man kämpar för jämlikhet och människors lika värde, oavsett kön, etnisk bakgrund och sexuell läggning. Punkt. Jag tänker att det är viktigare än någonsin att ta ställning. Och våga dela med sig av de tankar man har. Världen ser ut som den gör och även på nära håll ser vi sådant som talar emot att vi sätter medmänsklighet allra högst. Och idag är det enklare att hata, det är enklare att smutskasta och mobba, genom alla digitala kanaler som finns.
Av: Oisin Cantwell Publicerad: 23 juli 2012 kl. 23. 03 Uppdaterad: 24 juli 2012 kl. 11. 43 Foto: SR Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef. Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef, blev tidigt arg och bestämde sig för att "leva som en karl". Inte utan skäl, visar det sig. Mammorna i den assyriska släkten höll reda på barnen, tittade på hemmafrusåpor på tv, ojade sig över promiskuösa kvinnor och gifte sig av andra skäl än kärlek. Och som om det inte vore nog med detta växte Chukri upp i 80-talets strängt religiösa Jönköping, där lärare hyllade skapelseberättelsen och klasskamrater talade i tungor. Gjorde uppror Hög tid för uppror. Hög tid att bli "halvrabiat feminist". Berättelsen inleds i högt tempo, ämnena avlöser varandra. Mammas liv i Turkiet, präster som förklarar för kvinnor att de får finna sig i att få stryk av sina män, hårt hållna invandrarflickor i nuvarande hemstaden Malmö. Systerskapet, är den röda tråden. Chukri talar om klyftan mellan kvinnogrupper. Hon frågar sig: om inte vi feminister pratar om dessa orättvisor, vem ska då göra det?